Fy fasen för denna dag
Denna dag har gått åt helvete. Först blir man nersprutad med slasknö av en bilist, sen är det vädret som gör mig arg, slask dit och slask hit. Jag orkar inte med den skiten, spc inte nu när jag har pms och allt går åt pipsvängen.
Född med otur är jag.. Iaf så känns det så nu. Jag vill bara skrika, slå sönder saker, bita i kudden och skrika ännu mer. Sen vill jag bara springa jättejättefort men jag vill inte att någon ska se och tro att jag rymt från psyket.
Jag vaknade av snöplogen idag, ångrade mig när jag såg ut genom fönstret för det snöade. Jag svor en fin ramsa, åt flingor till frukost och lät min frustration gå ut över Lisen som sprang bort från mig och kom tillbaka lika fort och satte sig i mitt knä. Tur att hon förstår iaf. Inga frågor, inga konstiga blickar, bara Lisen.
Är hos pojkvännen nu, han själv är på bowlingen. Ikväll blir det film utan tjafs om skitsaker. Jag ska vara tyst idag och låta min frustration gå över medan han är borta. Inte fysiskt utan mer mentalt nu.
Imorgon är en vanlig jobbdag igen. Därefter ska det handlas mat och kattsand med mera, sen bio förhoppningsvis.
Sebbe åker på fredag till det dumma Gran Canaria. Jag hoppas det regnar där.
Sedan hoppas jag att snön är helt borta den dagen han sitter på flyget mot utlandet. Jag hoppas solen skiner och att det är minst 20+ så jag kan ligga på en filt i parken med ett par alkoholhaltiga drycker och skratta elakt för mig själv medan jag tänker på att min pojkvän befinner sig i ett land där det enbart regnar. Nåja, nu vet vi att jag inte menar det helt så. Egentligen inom mig hoppas jag att han får en trevlig semestervecka på den där ön.
Det är snart februari och i mars ska det förbannade snön vara låångt borta och det ska lukta vår. Kvittrande fågelskrällen, sippor i det gröna och doften av gräs och vår. Jag tror jag ska drömma en vacker dröm om det inatt. Synd bara att man inte kan bestämma det.
Tillbaka till verkligheten, ett par bilder på den hemska syn jag fick se imorse;
Imorse vid tiotiden såg det ut såhär. Hur det ser ut nu tänker jag inte uttala mig om, det kommer inte ske någon vacker story.
De som av någon oförklarlig anledning älskar vintern, ni är konstiga. KONSTIGA.
Sådär, nu är jag klar med dagens inlägg.
Puss
Född med otur är jag.. Iaf så känns det så nu. Jag vill bara skrika, slå sönder saker, bita i kudden och skrika ännu mer. Sen vill jag bara springa jättejättefort men jag vill inte att någon ska se och tro att jag rymt från psyket.
Jag vaknade av snöplogen idag, ångrade mig när jag såg ut genom fönstret för det snöade. Jag svor en fin ramsa, åt flingor till frukost och lät min frustration gå ut över Lisen som sprang bort från mig och kom tillbaka lika fort och satte sig i mitt knä. Tur att hon förstår iaf. Inga frågor, inga konstiga blickar, bara Lisen.
Är hos pojkvännen nu, han själv är på bowlingen. Ikväll blir det film utan tjafs om skitsaker. Jag ska vara tyst idag och låta min frustration gå över medan han är borta. Inte fysiskt utan mer mentalt nu.
Imorgon är en vanlig jobbdag igen. Därefter ska det handlas mat och kattsand med mera, sen bio förhoppningsvis.
Sebbe åker på fredag till det dumma Gran Canaria. Jag hoppas det regnar där.
Sedan hoppas jag att snön är helt borta den dagen han sitter på flyget mot utlandet. Jag hoppas solen skiner och att det är minst 20+ så jag kan ligga på en filt i parken med ett par alkoholhaltiga drycker och skratta elakt för mig själv medan jag tänker på att min pojkvän befinner sig i ett land där det enbart regnar. Nåja, nu vet vi att jag inte menar det helt så. Egentligen inom mig hoppas jag att han får en trevlig semestervecka på den där ön.
Det är snart februari och i mars ska det förbannade snön vara låångt borta och det ska lukta vår. Kvittrande fågelskrällen, sippor i det gröna och doften av gräs och vår. Jag tror jag ska drömma en vacker dröm om det inatt. Synd bara att man inte kan bestämma det.
Tillbaka till verkligheten, ett par bilder på den hemska syn jag fick se imorse;
Imorse vid tiotiden såg det ut såhär. Hur det ser ut nu tänker jag inte uttala mig om, det kommer inte ske någon vacker story.
De som av någon oförklarlig anledning älskar vintern, ni är konstiga. KONSTIGA.
Sådär, nu är jag klar med dagens inlägg.
Puss
Kommentarer
Trackback
