(den osminkade sanningen)



Vem är jag? Vad är jag? Att jag heter Nadja och är 20 år det vet jag. Men sen vet jag inget mer. Jag har ingen personlighet, ingen självkänsla, jag har inget liv. Jag är tom på allt som är mitt eget. Jag avspeglar mina vänner, andra människor. Jag hatar att vara ensam, kan inte umgås med mig själv.
Nu sitter jag hemma igen framför laptopen och skriver meningslös skit i denna blogg som ändå ingen bryr sig om. För folk fattar inte. Jag är icke normal. Jag är nog lite schizo ibland, shizofreni är ganska likt autism.
Jag fasar inför framtiden, jag är 20 år och brottas fortfarande med mig själv likadant som jag gjorde som 13åring även fast det kanske ändrats något.
Jag är rädd, jag bara väntar på att ngt hemskt ska hända så att jag vet. För nu vet jag ingenting. Mina känslor kanske inte är äkta? Jag förstorar nog upp en del o jag förlorar mer än vad jag vinner.

Det blev inget stallet idag, utan det blev film & chips med Maja hemma hos henne. Fast först köpte jag leggings, o träffade min God man o skrev på hyreskontraktet.
Maja skulle på möte kl 18, så jag tog 18.35 bussen hem.

Imorn ska jag träffa en kompis o sen hem...
På torsdag ska jag vara med Martin som för närvarande befinner sig i sthlm eller på tåget mot Nkpg igen. Han har varit på skolresa där under dagen.
På fredag till söndag ska jag sova hos honom. Hans bror fyller 17 på lördag.

Nästa vecka springer min bror ut. Grattis till honom!<3 Då kommer min Oma & sen blir det familjefest.
Den 12:e slutar Martin skolan, jag ska vara med på hans avslutning.

Det är en månad kvar tills jag får semester. Innan dess borde jag ha hunnit sova hos Maria. Och varit till stallet. Och fått veta mer om lägenheten. Och åkt båt med Martin. Och varit på Evas land. Att åka till Evas land är en tradition via jobbet, supermysigt! I love it!