Bilden ;  Jag & Danne sommaren 2008, på mitt X,s hembygd... ;)




Allt ska gå åt helvete hela jävla tiden! Orkar fan inte med detta! Först så ska det hända o sen alla frågor man får. Väldigt mkt detaljer som man tydligen ska komma ihåg. Förhöret igår tog liksom två timmar och än är polisen inte nöjda. Nu ska jag tvingas svara på fler frågor. Tack o lov sker detta på telefon, så jag slipper se dem i ögonen som igår. Skämdes massor för att jag förträngt en hel del. Och sen skämdes jag över att jag blev precis stilla under allt som hände o inte gjorde ngn ansats att knuffa ifrån dem lr nåt. Jag tänkte ju så hela tiden, men min kropp ville inte lyda mina tankar. Sen så sa min kompis att hon såg på mitt ansikte att jag var helt frånvarande. Hon såg i slutet av det hela.
Liksom, jag vill bara fly från allt, men det går ju inte. Önskar jag aldrig sa nåt. Då hade jag sluppit alla förhör o frågor hit o dit. Sluppit att skämmas.
Jag ska ut ikväll iaf, kosta vad det kosta vill, men en kväll med vännerna får mig att glömma allt för en stund.
Sen får jag sällskap inatt igen, det känns skönt. Men natten efter det så ska jag sova ensam. Tror nog det kommer gå bra med tanke på att jag sov själv innan jag berättade vad som hänt.

Nu ska jag duscha & käka frukost. See ya!