Vill inte deppa



Jag vill inte deppa, jag vill må bra. Men just nu känns allt bara mörkt inom mig. Kanske för att jag har mens, kanske för att det är höst, kanske för att det helt enkelt är en sådan dag. Vill helst inte må dåligt, det suger. Har en oroande känsla inom mig, en känsla som säger att det kommer hända ngt tråkigt snart. Väldigt snart.
För många tankar som snurrar, saker jag vill glömma, saker jag önskar aldrig inträffat, saker som jag inte vill ska inträffa. Oro. Rädsla. Ilska.
Inom mig väntar en massa känslor på att få komma ut men jag låter dem inte få komma ut. Vill inte. Vet inte varför.
Jag blir bara jobbig då. Folk tycker jag ältar. Folk orkar inte lyssna. Och jag orkar inte formulera mig, allt blir så fel.
Jag kanske behöver en kurator, jag ska få en tid snart hos en. Men jag vet inte vad jag ska säga utan att få den där känslan inom mig. Fel-känslan. Orden som kommer ur min mun, ibland väl genomtänkta men oftast inte. Det spelar ändå ingen roll, för det brukar bli fel iallafall.
Människor med dem där blickarna. Blickarna jag bara inte tål. Och som jag vill fly undan lika mycket som jag vill fly undan mina tankar. Tankarna som styr för mycket, tankar som säger åt mig vad jag ska säga och som lika snabbt ändrar sig.

Som sagt, jag vill inte deppa men jag gör det ändå. Men en molande värk i magen och ett orosmoln i halsen.
Och en hjärna som är överansträngd.
Rastlöshet kallas det, något jag avskyr. Vad jag än gör, försöker göra känner jag bara rastlöshet och oro. Jag sitter hemma och gör absolut ingenting och mår dåligt av det. Jag vill hitta på saker, men andra vill ta det lugnt. Jag vill oxå ta det lugnt, men det verkar inte gå.

Nu ska jag äta choklad.




Kommentarer

Skriv din kommentar här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-post: (visas ej publikt)

Din blogg:

Skriv:

Trackback
RSS 2.0