Mitt huvud är i princip sprängfyllt med tankar. Alla möjliga olika tankar. Lägenhet, ekonomi, kärlek, vänskap, semester, jobb, förtvivlan, glädje, sorg, ilska, och mkt mer. Just nu fokuserar både hjärta och hjärna på en sak mot min vilja. Så fort det går upp för mig att jag tänker på det, så känns det som om mitt hjärta hoppar till, av sorg. Att inte få veta, att känna att ingenting hjälper, vad jag än gör, inget händer. Jag kan inte bara låta det gå vidare. Jag vill höra dina ord först. Man gör inte så. Man skiter inte i en person så som du gjort. Man skiter inte i att åtminstone förklara sig lr berätta hur man vill ha det. Man kan inte vara så ego som du är. Jag vill veta, och det är din skyldighet att berätta. Hur ska jag annars må bra? Jag vet ingenting och jag är orolig för dig, för jag vet ingenting om hur du mår. Mår du skit, så tell me! Vad det än är, berätta! Jag blir inte lugn förrän du hört av dig. Säg vad du vill, det viktigaste för mig är att få höra vad du vill. Någon borde sova? Drack kaffe vid sju, ngt man inte ska göra. Men jag ångrar mig inte, jag behövde det förbannade kaffet mer än nåt annat just då. Och jag är tröttare än igår. Imorn ska jag åka med pappa in till min lägenhet och lämna massa kläder som jag har packat. Imorn efter jobbet så ska jag packa på allvar. Resten av kläderna, alla prylar, saker och ting. Smink, hårsaker, papper, tidningar, pärmar, böcker, skivor, och ännu mera saker och ting. Usch, det var läskigt att inse hur mkt man samlat på sig och jag vill fortf inte slänga nåt. Inte än. När jag flyttat så kanske, men inte nu. Nä, ska läsa syrrans kamratposten och sen sova. Nattinatti